För många människor har det senaste årets börsturbulens varit en djupt omskakande upplevelse. Många har sett sitt pensionskapital halveras och allt fler vill flytta pengarna till andra förvaltare. Alltför många har då upptäckt att deras pensionskapital är inlåst och inte kan flyttas. Trots löften om flytträtt, går den överväldigande mängden pensionsbesparingar inte att flytta. Inlåsningen har skapat en situation där de traditionella pensionsförvaltarna saknar incitament att leverera den allra bästa kapitalförvaltningen till sina kunder.
Annorlunda uttryckt bidrar pensionsspararnas svaga konsumenträttsliga ställning till en medioker kapitalförvaltning och onödiga avgifter för kunden.
Förvaltningen av våra pensionspengar är ett livsavgörande beslut och det borde vara självklart att kunna välja en ny förvaltare om vi har tappat förtroendet för den nuvarande.
Lika självklart borde det vara att kunna förändra risktagandet med de egna pengarna om livsförutsättningarna förändras. För den som av någon anledning önskat flytta sitt sparkapital har beskedet att nästan ingenting är flyttbart ofta kommit som en kalldusch.
Finansmarknadsminister Mats Odell har tidigare varit tveksam till en retroaktiv lagstiftning och i stället efterfrågat ökat ansvarstagande från branschen. Därför är det välkommet att finansmarknadsministern nu har klargjort att lagstiftning är ett alternativ om inte branschen tar ansvar.
Det finns knappast något annat område där svenska politiker skulle acceptera livslånga avtal av denna typ. Livstidsavtal för telefonabonnemang, utan möjlighet att ändra avtalet från konsumenternas sida, skulle skapa ett ramaskri. Det är lika svårt att föreställa sig politisk acceptans för att banker skulle skriva avtal som förbjuder kunderna att någonsin byta bank.
Det är än mer förbluffande att regeringen inte på allvar har tagit tag i flytträtten – speciellt med tanke på hur den gjort ansvarsfull ekonomisk politik till ett honnörsord och hur den dessutom inte har dragit sig för att ha synpunkter på hur den finansiella sektorn fungerar.
Redan 2006 konstaterade Finansinspektionen att dagens situation, att majoriteten av pensionsspararnas kapital är inlåst, är skadlig för spararna och för ekonomin i stort.
Att flera undersökningar dessutom har konstaterat ett kraftigt sjunkande förtroende för finanssektorn gör det än mer angeläget med ökad konkurrens som tvingar förvaltarna att vinna spararnas förtroende.
Vi har uppriktigt svårt att komma på något bärande argument mot en förändring som skulle gynna landets sparare, uppmuntra till större ansvarstagande från pensionsförvaltare och som skulle minska onödiga kostnader för förvaltningen av det samlade privata pensionskapitalet i Sverige. De invändningar som finns är i stället främst tekniska och möjliga att lösa, som Finansinspektionen har visat.
Självfallet ska de tekniska problemen tas på allvar. Frågan om full flytträtt behöver utredas. Det skulle dock vara ett kraftfullt besked inför de samtal ministern har kallat berörda parter till i höst att frågan kommer att utredas skyndsamt i syfte att skapa en lag som garanterar spararna också retroaktiv flytträtt.
Utan ett konkret hot om lagstiftning talar mycket för att löftena återigen kommer att klinga tomt.
För fondförsäkringarna gäller inte heller de tekniska invändningarna eftersom värderingen avgörs från dag till dag på marknaden. Här är bristande vilja det enda hindret. Mats Odells minimikrav inför höstens samtal borde vara att den frivilliga flytträtten för dessa faktiskt är genomförd.
Kan inte branschen leva upp till ett så modest krav finns det inga skäl att tro att viljan skulle finnas att hantera de mer komplicerade frågorna heller.
I en tid när förtroendet för finansiella institutioner har hamnat i gungning behövs en nyordning som ökar spararnas möjligheter att utkräva ansvar och att påverka förvaltningen av de egna sparpengarna.
För det är spararnas pengar vi talar om, de tillhör inte förvaltarna. Egentligen behöver frågan inte formuleras mer komplicerat än så för att stimulera långsiktigt tänkande.
Patrik Brummer styrelseordförande, Brummer & Partners
Klaus Jäntti vd, Brummer & Partners
Robert Lindblom chef, Privatkunder & Liv, Brummer & Partners