Fri flytträtt gynnar även passiva pensionssparare
Folksams argument att fri flytträtt för pensionssparande är onödigt eftersom få byter är märkligt. Rätten ökar i sig kraven på pensionsförvaltare att agera för kundnyttan.
I sommar ska utredningen om flytträtt för pensionssparande lämna sitt slutbetänkande. Det är en viktig reform som rör i det närmaste alla svenskar som har ett pensionssparande i form av kollektivavtalad eller privat tjänstepension. Enligt vad som rapporterats verkar utredningens huvudinriktning vara lovande, även om det krävs en omfattande reform för att flytträtten ska bli fungerande och fullständig.
I grund och botten borde frågan vara självklar. De pengar som betalas in, både i kollektivavtalade och privata försäkringar, är ett löneutrymme man avstått från för att trygga pensionen. I och med de nya tjänstepensionerna, där utvecklingen av det sparade kapitalet avgör den framtida pensionen, ligger också hela risken för den framtida pensionen hos den försäkrade. Det borde vara självklart att man också har rätt att avgöra hur de pengarna ska förvaltas.
Tyvärr är det inte så självklart för alla och det finns på sina håll ett starkt motstånd mot att ge spararna denna självklara rätt. Ett exempel är Folksams vd Anders Sundström, som i DN agerar såväl otydligt som osakligt om flytträttens innebörd.
En av Sundströms utgångspunkter är att få utnyttjat flytträtten och att den därför är onödig. Det är ungefär som att påstå att rätten att byta bank är onödig, därför att de flesta inte byter bank särskilt ofta. Flytträtten för pensionssparare handlar inte om hur många som väljer att utnyttja den, utan om att möjligheten att flytta i sig ökar kraven på pensionsförvaltare att se till kundnyttan.
Det saknas inte exempel på avarter där sparare betalar höga avgifter för medioker förvaltning och där de antingen helt nekas möjligheten att flytta eller straffas med avgifter som kan uppgå till tio procent av det samlade kapitalet.
De flesta pensionssparare saknar idag möjlighet att flytta sitt pensionskapital, oavsett om det finns i traditionell förvaltning eller fondförvaltning. Orsaken är naturligtvis inte att spararna aktivt avsagt sig möjligheten att flytta pengarna om de är missnöjda med förvaltningen. Det handlar istället om att skattelagstiftningen fram till år 2000 hindrade flytt av pensionsförsäkringar. Fram till 2006 var flytträtten frivillig från bolagens sida, men få bolag valde att införa möjligheten, vilket gav upphov till en lag om att allt nytt pensionssparande skulle vara flyttbart.
Merparten av alla pensionssparare – de som tecknade sina försäkringar före 2007 – har således inte haft möjligheten att välja eller välja bort den livslånga inlåsning som Sundström förefaller försvara. Alternativet har, för de flesta, varit att inte alls teckna en traditionell livförsäkring. Att påstå att det är synonymt med fria val innebär en närmast absurd tolkning av begreppet.
Vidare bortser Anders Sundström från att Folksam redan idag har flytträtt för många pensionssparare i traditionell livförsäkring, nämligen de som är tecknade från och med år 2006. Argumentet att livslång inlåsning är en förutsättning för att traditionella försäkringar ska vara ”billigare än fonder” och ge ”en möjlighet att få pensionen att räcka till hela livet” skulle i så fall innebära att Sundström underkänner det egna bolagets traditionella försäkringar med flytträtt.
Även vi, som privat aktör, kan se värdet i de ömsesidiga bolagen på den svenska pensionsmarknaden, men om man tror på kraften i den egna affärsidén finns inte heller någon anledning att rädas den ökande konkurrens som en fungerande flytträtt innebär.
Det finns bland svenska folket ett starkt stöd för flytträtt för pensionssparande. I en undersökning av Brummer & Partners från 2009 visade sig nio av tio vilja ha flytträtt. Mer än hälften trodde sig redan ha det. Att så många inte förstått inlåsningen innebär ett rejält underbetyg till branschen och det måste beskrivas som cyniskt att många förvaltare låst in spararna på livstid utan att kunderna uppenbarligen varit aktivt införstådda med det.
Livförsäkringsutredningen har nu möjligheten att korrigera en otillständig inskränkning av spararnas rättigheter. Det är vår förhoppning och övertygelse att utredningen kommer att landa i en fullständig flytträtt till låga avgifter. En bättre fungerande konkurrens kommer att gynna alla landets pensionssparare. Det viktiga är inte hur många som utnyttjar möjligheten att flytta, utan att den faktiskt finns.
Svante Elfving, styrelseordförande
Robert Lindblom, vd Brummer Life Försäkringsaktiebolag